Jaha, då har man varit på en privatsittning för första gången i sitt liv. Och jag kan inte vara mer än nöjd. Morfar, Anna och Jocke hann komma fram. Jocke va först fram, sedan dök morfar upp en sväng, sedan va det brorsan igen, sedan kom Anna och delade några ord och sedan var det brorsan igen. Så, jag fick mest tid med min bror.

Så svårt att få ner händelsen i ord, det va mycket lättare än jag trodde kan jag ju börja med. Trodde jag skulle sitta och storböla, men som mest så fick jag flina och skratta och bara njuta av stunden. 

Morfar talade mest om att han hade det bra och att han va extremt tacksam över att vi satt med honom till hans sista andetag. Också sa han att jag hade vuxit och blivit stor - en mycket vacker kvinna!

Anna talade också om att hon hade det bra, att det inte fanns något som hade kunnat gjorts utan att det va dags för henne att gå vidare. 

Jocke pratade på om allt möjligt. Han va så stolt över sin fina syster, och att han alltid alltid är med mig och packar på mig med massvis av positiv livskraft. Och han tycker sin gravplats är så fin, det ser alltid bra ut där och det kommer hela tiden folk och hälsar på honom. Han sa även att han har det så himla bra nu, han har aldrig mått så här bra och han skulle aldrig ha mått så här bra på jorden. Och det är det som glädjer en syster allra mest. Mår min bror bra, så mår hans syster bra. Dock suger det att jag inte får krama om dig, träffa dig eller bara titta på dig. Men, du har det bra där du är nu iallafall och det är huvudsaken just nu. Sen så träffs vi ju igen, livet blir roligare om man har någonting att längta till. Eller hur? 

Sedan vad det mycket mycket mer som kom från andevärlden. Men man är så spänd när man sitter där, så man kommer liksom inte ihåg någonting av vad som sas. Så som tur är så har man det inspelat så att man kan lyssna på det om och om igen. Och sedan vill man ju inte ta upp allting för allmänheten, utan om det är någonting ni vill att jag delar med mig av så får ni kommer till mig personligen helt enkelt :)