Det skrämmer mig en aning att det är mindre än en vecka kvar tills att jag beger iväg mig till Polen i 3 veckor för praktik. Det är inte alls långt och man vet hur dagarna bara flyger förbi. Visst, det ska bli jätteskönt att få komma iväg ett tag. Men, att man ska klara av att koncentrera sig i att jobba - det blir nog en aning svårt. Och känslan av att ha mina nära så långt bort, det gör så ont. Det är ju inte direkt bara att åka hem heller. Gruvsamt. Men, det stärker nog mig själv en hel del om jag klarar av det här. Och det ska jag göra allt jag kan för att göra.