Idag har vi träffat prästen och planerat lite inför begravningen, upplägget och så. Träffades en bra stund, upp mot 3 timmar tror jag.
Efter vi pratat klart med honom så begav vi oss ner till kyrkan och träffade på en kvinna där som hjälpte oss att visa gravplatser. Och det gick fort för oss att känna vart vi vela ha Jocke liggandes. Vi kände alla 3 direkt att ”här ska Jocke ligga”. Frid fullt!

Det är sånt här som får en att förstå lite mer att det är verklighet. Gruvar mig så oerhört för begravningen, men jag vet att min bror kommer vara med oss och lägga ner all sin energi på att få oss alla i kyrkan att inte vara så ledsna. Just precis som på sjukhuset..