Sommaren börjar allt närma sig, det var ju Din tid. Du ska ju vara här nere och dela den med oss, dina vänner, din släkt & din familj. Jag ska titta på dig, och känna hur avundsjuk jag är på att du alltid lyckas bli så mycket brunare än mig varje sommar. Jag ska ligga i gräset på Skidtjärn med mina vänner, och du ska ligga lite längre bort med dina vänner. Och jag ska känna inom mig hur stolt jag är över att få ha just Dig som storebror.

Du ska behöva min hjälp lite grann, för att du är i en liten knipa, så jag ska lyckas dra en liten vit lögn för t ex. mamma eller pappa för att inte du ska åka dit. Du ska ställa frågor som: "Ska du göra ikväll då, syrran?" "Ska du ut ikväll, syrran?" "Kan jag ha det här linnet eller ser jag liten ut i den?" "Är det mat snart? Vet du hur hungrig jag är? Har inte ätit någonting på hela dagen". Höra hur du skriker: "Morsan" "Farsan". Höra ditt underbara skratt & se ditt älskade flin.

Få nå psyk för att du inte ställt in juicen efter dig, för att du svarar i telefonen och säger till personen på andra sidan att jag inte är hemma - fast att jag sitter i rummet bredvid, för att du springer upp och ned i trappan etc etc. 

Kan du inte bara komma hem igen någongång?

Den där satans helgen bara uppspelar sig om och om igen i mitt huvud. Det hade kunnat varit både du & jag, eller bara Jag, men istället tog han Dig - Varför? Allt hade varit så mycket lättare om Du vore vid liv. Det står mellan 2 personer, och Han tar ifrån jorden den Bästa av de två. Jag vill bara göra om allting. Det ska inte vara såhär. Din kropp ska inte ligga där under jorden, du ska inte vandra omkring utan att vi inte ser eller hör Dig..

Snälla, jag behöver Dig? Vi alla behöver Dig!