Två år har redan paserat, och jag minns dagen som om det vore igår. Varför? Du va ju alltid så glad utåt, du hade jämt ditt vackra leende på läpparna. Man kunde inte undgå att skratta då man spenderade en dag med dig och pappa. Du gjorde ju honom så glad, så lycklig. Jag minns så mycket extremt roliga tider vi har haft hemma hos pappa. Jag vill ju ha fler vackra minnen, jag vill att du ska sitta fram i passagerar sätet när pappa kommer och hämtar upp mig. Jag vill se dig slänga med ditt hår, på det vis som bara du kan. Jag vill ju att du ska finnas vid liv här med oss. Men eftersom att jag vet att det inte går, så hoppas jag med mitt liv att du har det hur bra som helst där uppe. Att du fann det lugn du behövde, och att du tar hand om min älskade bror - så tar jag hand om pappa och Johanna här nere.