Igår blev det fredagsmys med min älskade vän Sandra. Drog oss ner till Röda kvarn och kikade in den nyaste Twilight filmen. 

Den var helt okej. Dock var det på tok för mycket kärlek i filmen för min del. Ingen som helst action. Så det var lite tråkigt. Det är så skrattretande att kolla. Visst det är värsta jättemysig kärlek och så. Men det blir att man ändå skrattar inombords för det är liksom inte alls som det är i verkligheten. Så nae, för mycket kärlek i filmer är inte min grej. Fuck denna skiten för blir det drama så drar jag - typ. Mer action, tack! Som Eclipse, där jävlar annamma hände det grejor iallafall.

Varför lär man sig aldrig? Varför ger man sig in på samma jävla skit hela tiden, när man ändå vet hur det kommer sluta? Varför ska jag vara så jävla svag? Varför ska jag förlåta så fort jag får nå falska gulliga ord? Varför? Hur kan man vara så jävla känslokall att man behandlar en människa på det här viset, gång på gång!?

Jag har nu hittat ut en utbildning som jag vill gå. Finns en på 10 veckor och en på 20 veckor. Den på 10 går på 33 000 kronor och den på 20 går på 53 000 kronor. Det är en utbildning som Make-up Store håller i. Eftersom jag tog studenten så fick jag ihop 27 000 kronor tack vare min underbara far. Plus att jag ska ha 5 000 kronor för bilen som jag sålt, så det fattas bara 1 000 kronor för utbildningen på 10 veckor. Och pappa har även fixat så att jag har möjlighet till praktik och lägenhet i Stockholm. Så nu är alla pusselbitar snart på plats, och det känns så oerhört sjuk så det är inte sant!

Sista veckan i skolan och man borde vara överlycklig. Men ju närmre studenten det blir, ju tyngre blir det. Jag har 1 prov i bokföring, 2 prov i turism, 1 prov i arbetsmiljö, 2 uppgifter i religion samt skapa ett 5 minuters tal till nationella provet som ska göras på måndag. Det är allt jag är medveten om som jag har att göra, finns säkert en lika stor hög med rester som jag inte ens vet om.
Det roliga är att man får ingen som helst hjälp på Bromangymnasiet, lärarna är så gott som omöjliga att få tag på om dagarna. Vad är lärare till för, egentligen? Man tycker ju att det borde vara så att dom finns för att hjälpa en att ta sig igenom skolan, men så verkar inte Broman tycka att det ska vara. 

På tisdag bär det av till Italien i en vecka, känner inte riktigt som om jag verkligen har tid med det. Finns så mycket skolarbeten som måste bli klart innan tisdag, eftersom då vi är i Italien så sätts betygen...

Känner verkligen för att bara ge upp just nu.

Ytan den lever men själen den blöder, lever för sin familj, kärlek som glöder.

Vad är det som jag har gjort fel? Vad är det som gör att jag inte förtjänar någon som helst lycka överhuvudtaget? Varför ska det hela jävla tiden finnas någonting bättre än mig? Varför var det inte jag istället för du? Ingen hade ändå inte märkt någon som helst jävla skillnad om det vore jag! Fan för allt vad livet har att erbjuda. Låt allt gå fort så det får ett jävla slut snart

Det skrämmer mig en aning att det är mindre än en vecka kvar tills att jag beger iväg mig till Polen i 3 veckor för praktik. Det är inte alls långt och man vet hur dagarna bara flyger förbi. Visst, det ska bli jätteskönt att få komma iväg ett tag. Men, att man ska klara av att koncentrera sig i att jobba - det blir nog en aning svårt. Och känslan av att ha mina nära så långt bort, det gör så ont. Det är ju inte direkt bara att åka hem heller. Gruvsamt. Men, det stärker nog mig själv en hel del om jag klarar av det här. Och det ska jag göra allt jag kan för att göra.

Funderar starkt på att göra en liten uppdatering på telefonfronten. Min nuvarande är väldigt opålitlig, så det är ju dags. Men, sen är det just de att man ska ju klara av att välja ut en bland alla miljoner som finns, man ska klura ut vilket märke man vill ha osv.

Jag är oerhört sugen på en iPhone så det är inte klokt. Men, det svider att man måste ha abonnemang och att telefonen är rätt dyr. Ska man fixa genom halebop så går telefonen på 4 895:- om jag väljer att betala den direkt, sedan går abonnemanget på 199:-/mån i 12 månader. Vilket resultetar minst en sammanlagt summa på 7 283:- i slutändan. Och lägga ut en så stor slant på en telefon som i regel håller i ca ett år vet jag ju inte direkt om jag är villig till. Jag får helt enkelt nöja mig med min iPod inom Apple området. 

Men då är ju frågan, vad fan ska jag då köpa för fränt? En LG GW620 verkar rätt okej telefon, och är inte alls nå dyr. Cirka ynka 1 500:- och då är det tangentbord och WiFi som jag har ett litet krav på. Men då är det ett litet problem och det är att den verkar vara rätt svår att få tag i. Finns på OnOff's hemsida, men det suger att beställa hem ifrån internet eftersom det är ett sjuhelvetes krångel när man ska lämna in telefonen på lagning eller liknande.

Att det ska vara så jävla svårt? Helt otroligt.

Det är vid såna här tillfällen som man verkligen märker vilka som är ens riktiga vänner och inte.

I en värld full av människor, fullt av stöd och jag känner mig ändå så oerhört vilsen, rädd och ensam. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra, hur jag ska bete mig eller vilka jag vet att jag kan vända mig till. Jag är så tom inom mig, jag vet inte hur jag mår - det är bara tomt. Jag vet inte om jag lever eller om jag drömmer, jag vet knappt vem jag är längre. Jag kan inte styra över mig själv, det är som om någon har tagit över min kropp och jag kan inte göra annat än titta på. Jag stänger mig själv ute, jag drar mig ifrån den yttre världen. Jag vet innerst inne att jag har så oerhört mycket stöd, men jag klarar inte av att ta emot det. Jag skrattar bort allt, jag skämtar bort det onda. Jag vill inte visa mig svag, jag är stark utåt medan jag dör allt mer och mer inombords. Vem är jag? Vart har jag tagit vägen? All ilska inom mig går ut över de som inte förtjänar det, jag önskar jag kunde hjälpa det. Jag hör själv hur jag låter, hur jag bara hugger till och är arg. Jag får ångest, jag kan inte ens finna modet att säga förlåt. Jag vill inte ha det så här, jag känner mig som ett ena stort monster. Varför kan jag inte styra över min egen kropp, min egen röst och min egen vilja? Det är så många som behöver stöd i det här, och jag vill inget hellre än att finnas där för dom. Men det sätts upp som en spärr, och jag vet inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga. Fel människa dog den där helgen, och jag önskar så hårt att jag fick spola tillbaka allt och göra helgen rätt! 

Jaha, kan inte vi människor gör någonting på egen hand längre? Krävs det piller åt allting? Varför ska det vara så svårt för människorna nu för tiden och ta tag i sina problem istället för att fly ifrån problemen och trycka i sig ett piller. Hur mycket piller man än tar, mot vad som helst, så finns problemen fortfarande kvar. Problem är till för att lösas, att fly löser absolut ingenting!'

Jaha, då har vinnaren utav Paradise Hotel 2010 kårats och jag tycker att det var väl rätt okej att Emanuel vann. En skön kille, dock så anser jag inte att han har spelat spelet så mycket. Och, det är ju trots allt ett spel. Om jag hade fått avgjort vinnaren så hade jag ansett att Lin skulle ha vunnit. Just för att hon har verkligen spelat spelet, hon har gått bakom ryggen på folk, svikit en och annan och verkligen lagt ner tid till just Spelet och inte till att bara umgås och ha kul. För det är ju faktiskt inte det som Paradise Hotel är till för. Men, nu blev det som det blev iallafall. Så, man får väl gratulera Emanuel till en kvarts miljon kronor. Hade ju inte suttit fel i egen ficka..

Åååh, jag blir galen utav denna satans kyla. Det är varken varmt inne eller ute. Hur mycket jag än klär på mig så fryser jag lika mycket iallafall. Min näsa är som en liten isbit och mina fingrar och tår är som isglassar. Bläää för vinter!