På nyårsafton så ringde min far mig och talade om att farfar har åkt in på sjukhuset för att dom tror han har åkt på ännu en hjärtinfarkt. Men, det visade sig inte vara det som tur var. Så istället så visste dom inte vad det var som vanligt. Pappa och jag tog oss en tur och hälsade på honom på sjukhuset i Söndags. Och jag måste ju säga att jag har absolut sett honom i bättre form. Han sa även själv att han skulle komma hem i en kista..

Senare på söndagen så ringde pappa och talade om att det var bättre. Så, det var en väldig lättnad som dock vände rätt fort. För igår så ringde min far igen och talade om att farfar nu har gått vidare...

Det känns väldigt tungt att förlora min farfar, just för att jag har inte fått mycket tid med honom. Jag har träffat honom endast ett fåtal gånger och det är verkligen så tråkigt. För det är ju trots allt min farfar. Önskar verkligen att jag fick mer tid med honom, men just nu önskar jag som mest att han har det bäst uppe i himlen med morfar, gammelmormor, Sandra, Anna och alla andra.