Jag gick upp på mitt rum för att hämta någonting, din dörr till ditt rum stod öppen och jag tittade in som vanligt. Men, denna gång var det som förr i tiden. Där låg du, mysigt nedkurad under täcket och ena benet utanför. Jag skrek och hamnade i chock: " JOCKE, JOCKE! Du är tillbaka, du har kommit hem igen! " Jag sätter mig nedanför din säng och slänger armarna om dig och tala om för dig att jag älskar dig så mycket och att du är den största saknaden i mitt liv just nu.

Det värsta är att jag inte kommer ihåg nå mer än det där, jag vet att du sa någonting men jag kan inte sätta fingret på vad dom orden va. Jag har nå svagt minne om någon batong som du va besviken på mig att jag hade gått runt med eller något. Men, det har jag ju inte gjort? Du verkade så chockad och omedveten om varför jag öppnade mina känslor för dig. 

Jag är iallafall glad över att jag fick chansen att krama om dig då du inte var alldeles kall och blå. Istället var du varm, brun och fin!