Jaha, då har man varit extremt duktig och skapat ett kaos på bloggen bara för att man inte kan låta bli att pilla utan att spara originallet INNAN man börjar pilla så att man kan återställa ifall det blir kaos. Så, för tillfället så ser det lite flokigt ut vid "sidpanelen". Och, jag har pillat och pillat men det blir inte bättre. Så, det får vara sådär nu tills att jag hittar orken till att göra en totalt makeover något tag framöver. Funderar på vitt, det är ju väldigt fräscht? Men, ändå ser det lite trist ut. Aah, jag får dra mig en funderare helt enkelt så får ni tills dess stå ut.

Efter skolan så blev det hem och pilla lite med den nyinköpta scannern, efter en del om och men så fungerar den nu. Så, scannade in lite bilder ifrån förr på mig och min bror som jag hittade i lägenheten. Min personliga favorit bild på mig och Jocke är helt klart bilden nedan, jag bara älskar den! Och jag kommer så väl ihåg när den skulle knäppas, Jocke va så otroligt vrång. Han skulle absolut inte luta huvudet mot sin lillasyster. Hihi :')

Jag är inte stark, jag är inte ett dugg stark överhuvudtaget. Jag kämpar för kung och fosterland varje dag för att inte brista ut i gråt, jag har gråten i halsen varje sekund. Så fort jag blir själv för en stund, så brister det. Folk frågar hur det är och hur det går, vad ska man svara? Dom vill inte höra sanningen, jag vill inte säga sanningen. Jag vill så gärna att allt ska vara bra igen, så självklart så säger jag att det är okej och att jag kämpar på så gott jag kan. Men hur mycket jag än intalar mig det, så är det inte så – hur gärna jag än vill. All ilska inom mig, går ut över dom som bryr sig om mig. Jag hugger till som en kobra, jag blir sur för minsta lilla. Jag vill inte såra dom som får mig att känna mig lite gladare, men det är som om jag inte lever i mig själv längre. Jag är okontrollerbar. Botten är verkligen nådd, och jag är så rädd att aldrig få kliva upp därifrån igen..

Idag har vi träffat prästen och planerat lite inför begravningen, upplägget och så. Träffades en bra stund, upp mot 3 timmar tror jag.
Efter vi pratat klart med honom så begav vi oss ner till kyrkan och träffade på en kvinna där som hjälpte oss att visa gravplatser. Och det gick fort för oss att känna vart vi vela ha Jocke liggandes. Vi kände alla 3 direkt att ”här ska Jocke ligga”. Frid fullt!

Det är sånt här som får en att förstå lite mer att det är verklighet. Gruvar mig så oerhört för begravningen, men jag vet att min bror kommer vara med oss och lägga ner all sin energi på att få oss alla i kyrkan att inte vara så ledsna. Just precis som på sjukhuset..

Jag pratar om dig som om du fortfarande finns i liv. Jag skrattar och ler, jag tänker på dig varje dag. Men hur mycket jag än tänker på dig, så förstår jag ändå inte vad som verkligen har hänt. Kommer jag någonsin förstå? Jag visar oftare ett leénde än tårar, jag har inte gråtit på flera dagar. Min enda och bästa bror har dött, och jag gråter inte ens. Hur kan det vara så? Vad är det som gör att det inte går att få in i mitt huvud att min bror är död!? Jag vill bara sätta mig i ett hörn, alldeles själv, och bara sittat där i flera veckor och försöka intala mig själv att det här är verkligheten...

Måste bara våga påstå att min skoldag har varit så fruktansvärt tight, en enda lektion på 50 minuter liksom. Skapligt soft! Började 12.10 och slutade 13.00.

Efter skolan så blev det ta sig en liten fika på 24carat, smakade mycket bra. Efter en rätt lång fika så blev det hem och tvätta.

Spenderat tiden sedan jag kom hem ifrån skolan tills nu åt skolarbeten i massor. Så, nu är det lite undan röjt iallafall - men ännu en del grejor kvar dock. Men, det lär ju gå att orda i veckan

Ett ord, skolan är det absolut värsta som finns för tillfället. Känner bara suget av att hoppa av skiten. Förstår inte hur lärarna tänker, först så har man det skit slappt och gör absolut ingenting typ. Sedan helt plötsligt så kommer varenda jävla lärare på att dom ska ha prov och ge en massvis med uppifter.

Vid halv tio – tio tiden imorse så drog jag och Evelina igång med att färga mitt hår, resultatet blev väldigt ljust. Men, det är nöjd faktiskt – så det är ju bra!

Resultatet:

Min besöksstatistik har ökat rätt drastisgt. Förut vare högst 37 besök, nu är det mins 37 besökare. Verkligen kul att se. Är även lite nyfiken på vilka folk det är, så släng gärna iväg en kommentar med ditt namn så jag får lite syn på vad det är för folk.

Du är inte död, ingen dör faktiskt. Vet du varför? För du lever vidare i alla som kände dig, alla du berört - hur lite det än varit. Och alla som älskar dig kommer aldrig sluta tänka på dig eller prata om dig, de kommer aldrig glömma dig. Du kommer aldrig dö eftersom du var älskad och eftersom du älskade. Du kommer leva för evigt, det kommer vi alla.

♥ Tack för att du alltid är med mig.

Fick lite tid över igår kväll, så knaprade ihop mig en liten bild. - i microsoft word -

Andra dagen i skolan har varit lite tyngre, hamnade lätt på fel tankar och var mycket som fick mig att bli påmind om min älskade bror. Kände bara för att åka hem ett tag, men jag tog mig i kragen och kämpade mig kvar hela dagen.

Efter skolan så blev det en kvick klippning på 10 minuter för endast 100 kronor och jag blev helnöjd. Så, det är ju ingenting jag klagar över!

Tog mina unga ben och vandrade hem sedan för att plugga lite och invänta ett par som skulle kika på lägenheten för att sedan dra iväg och käka lite. Efter maten så fick mamma och jag lite godissug så vi brummade iväg på ICA för att handla lite gotta. Och nu sitter jag här med min gottepåse och försöker få ihop mitt 5 minuters tal till Svenskan imorgon. Tungt!

Första skoldagen avklarad och det gick rätt bra. Äcklig mat på skolan så mamma och jag tog och åt dagens på Pizzeria Pronto, smakade bra.

Tillbaka till skolan och ha en lektion, sedan tog vi en lite sväng på staden. Införskaffade mig ett nytt USB på 16 gb istället för mitt gamla på ynka 4 gb också köpte jag mig även ett nytt svart linne ifrån Gina Tricot och sist men inte minst så blev det lite hårfärg.

Efter en tur på staden så blev det hem och tvätta. Har just käkat lite tacos, så nu väntar vi på att torktumlaren ska bli klar så ska vi sedan bege oss till min kära kusin Linda och hälsa på henne lite grann.

Då var det dags för söndag igen, jag har alltid varit rätt positiv mot söndagar tidigare. Men i framtiden så kommer jag inte vilja ha med söndagar att göra längre, för det kommer inte finnas annat än min bror i skallen mer än vanligt. Att den vecka kan gå så fort? Att jag ännu inte har förstått, jag väntar fortfarande ivrigt på att du ska komma hem..

Idag så har Emelie, Pappa, jag, Anita och Jon suttit hemma hos Emelie och kikat på lite bilder och en urgullig film samt pratat. Var hur mysigt som helst och det förgyllde verkligen min söndag! Jossan och Fredrik har även varit på besök här hemma på Ren, mycket trevligt.

Imorgon bitti så tar jag och mamma Passaten och beger oss till Hudiksvall så ska jag ta och komma igen i skolan lite grann. Känns rätt skönt att komma tillbaka till skolan faktiskt, hoppas på att det kommer gå bra också!

Igår var nog hela Bollnäs befolkning och tände ett ljus, la en ros, skrev i boken, tittade på bilder, sörjde, grät, skrattade och mindes världens bästa Joakim Trygg. Det var nog den absolut vackraste minnesstund jag varit med om, finns inte ord för hur mycket det värmde i hjärtat för att se hur ofattbart mycket folk som dyrkade och älskade min bror. Som syster så finns det nog ingenting som kan jämföras med det. Tack alla som var där!

Idag så blir det iallafall ta och hitta på någonting och komma bort lite ifrån allt tragiskt som hänt. Så för min, Zammi och Dannes (kanske Bobby och Niklas) del så blir det lite TV-spel, film, bastning och en massa skratt. Ser verkligen framemot detta. Tack för att ni finns grabbar :’)

Igår efter minnesstunden så begav sig jag, Evelina och Sandra ut till Söräng för att kika på lite film, laga lite mat och bara mysa med varann. Det behövdes verkligen flickor, jag älskar er – glöm aldrig det!

Idag har varit en tung dag, har inte fått någon sömn under natten. 30 minuter på sin höjd, 15 minuter om jag inte tror fel. Men jag har ändå varit relativt pigg under dagen. Har varit full rulle hela dagen som de senaste dagar. Började med lite Hälsocentral besök, sedan blev det morgon fika med nära vänner till Jocke som kom på besök sådär på morgon kvisten. Hur underbart och värmande som helst. Folk kom och gick, fick även möjligheten att få träffa min kära vän Evelina i några timmar under hennes hål timme. Dagen rullade på och till sist så kände jag att jag inte klarade av trycket, så det blev upp på rummet och vara lite för sig själv. Hade även turen att få lite sömn. Jag vet inte om dagen har varit extra jobbigt just för att man gruvar sig innerst inne över morgon dagen då det är minnesstund på Prästnäset. Alla är givetvis välkomna att dela med sig utav sin sorg, minnen och skratt! Startar klockan 15.00. Men jag vet att det kommer gå bra, jag har ett sånt underbart stöd så det kan inte gå annat än bra.

Eftersom jag tog en liten sömn och vaknade vid åtta-nio tiden så gruvar jag mig inför försöket att somna, men det är ju alltid värt ett försök. Så jag tänkte passa på att hälsa alla ”God natt & sov gott” och försöka komma bort ifrån verkligheten ett slag.

Ta hand om er, och ta vara på det ni har!!

Idag har varit en enormt hjälpsam dag. Vi samlades ihop ett gäng hemma hos Jon för att gråta, skratta och minnas den underbara ängel som gud har tagit tillbaka till sitt paradis. Det är så skönt att se och höra hur ofattbart omtyckt Joakim är var. Jag kan inte vara mer än stolt över att fått delat nästan 19 fantastiska år med en sån kanon grabb till bror. Du är värd all lycka och frid som finns, en värld utan bekymmer och problem . Jag vet att du har det bra, det är min tröst.

Jag vill inte att det ska vara sant, det får inte vara sant. Jag vill bara fly ifrån verkligheten ett tag, den skrämmer mig. Utan dig min bror så kommer jag aldrig mer känna mig trygg, du var ju den som skyddade mig ifrån allt ont. Du var ju han som jag såg upp till, han som jag älskade så oerhört mycket, han som jag var så tacksam över att få ha som bror, han som jag älskade att ”skryta” om. Jag har aldrig skämts för dig, trots allt ditt tok och ditt sett att bjuda på dig själv så skämdes jag inte för en sekund – jag var bara stolt! Känner att jag skulle kunna göra vad som helst för tillfället bara för att få dig tillbaka, jag skulle vilja byta plats med dig för du hör inte hemma där uppe. Du ska vara här på jorden och dela all din glädje som du spred, finnas där för alla dina vänner och stötta dom och gå oss i familjen på nerverna – Duscha i flera timmar, ha kalsonger överallt, säga ”aah snart” ”aah jag ska” när man sa till dig att plocka undan efter dig, vara så otroligt seg på att göra dig klar oavsett om du hade hur bråttomt som helst.  Jag väntar varje kväll/natt på att min telefon ska ringa, jag tittar på telefonen och ser att det är ett okänt nummer som jag inte har inlagt på telefon, jag svarar och i andra luren så får jag höra din underbara röst och din förfrågan om att ha skjuts någon vart. Men varför får jag inge samtal någongång? Jag vill ju komma med passaten och hämta hem dig ifrån andra sidan!

Vad ska man göra för att någonsin kunna smälta det här? När kommer chocken att lägga sig och jag förstår att det faktiskt är verklighet? Vart ska jag vända mig? Vad ska jag göra? Jag känner mig så tom, mitt hjärta finns inte kvar utan har ersatts med en stor sten. Varför? Jag tänker, men jag vet inte vad jag egentligen tänker. Det är bara ett tomrum alltihop. Jag vill bara krypa ihop i mamma och pappas famn och ligga där i all evighet, jag vill känna mig trygg igen. Kommer det någonsin att ske?